linny

Jag har haft en  dålig dag idag, eller en dålig kväll.
bara tänkt dåliga tankar och gjort saker som fått mig att må dåligt, hört av mig till folk jag borde strunta i osv.
jag tränade iallafall, och det är ju bra.
Det här blir inget roligt inlägg, men jag är inte heller alltid rolig.
Det finns en sida av mig som inte alls mår bra, men jag försöker döja den genom att le för eran och för min skull.
Det är snart en månad sen jag och min förra pojkvän gjorde slut, Och jag har aldrig känt mig så här ensam i hela mitt liv. Ibland när jag går in i mitt rum så tror jag att han ska vara där, att han ska sitta på min säng som han alltid gjorde, men sen inser jag att han aldrig mer kommer att göra det.
Och det gör ont, det gör jävligt ont att förlora någon som betyder så mycket för en.
Nej, han satt inte där nu heller...

Jag tänker inte skriva något långt stycke om att jag klarar mig nu. För just nu känns det som att det inte kommer att lösa sig, nu känns det som att smärtan aldrig kommer att försvinna.
Man behöver må skit för att kunna må bra-
Jag behöver falla så jag kan resa mig upp igen.

Kärlek har bara gjort mig illa, och jag har vant mig vid att killar sårar mig.
Vet inte varför jag vänjer mig vid det. Jag vet inte varför jag bara faller för killar som jag vet inte kommer att älska mig.
Jag kanske bara är dum i huvet... Eller så, äh jag vet inte.